Trakthyggesbruk vs hyggesfritt, del 1

Få har väl kunnat missa fighten som pågår inom skogsnäringen. Vad är bäst – att bruka skogen med eller utan hyggen?

Debatten har stundtals varit livlig och ibland hätsk där fakta blandas med gissningar och önsketänkande.

Förenklat kan man säga att i debatten framställs det moderna som något dåligt och illasinnat – stora maskiner som vräker ner skogen och förstör marken. Till skillnad mot det genuina – äldre tiders skogsbruk, när man hugger för hand och kör ut med häst. (Den som använder häst i skogen är dagens hjälte som lyfts fram och hyllas i artikel efter artikel.)

Min inställning är ganska krass. Merparten av våra skogliga produkter går på export. Faktum är att svensk skogsindustri är världens näst största exportör av skogsprodukter. Skogsindustrin ger direkt arbete åt 70 000 svenskar. I flera län svarar skogsindustrin för 20 procent eller mer av industrisysselsättningen. Ska Sverige behålla denna viktiga näring måste vi vara konkurrenskraftiga.

Vad jag förstår är forskarna numera tämligen ense om att hyggesfritt skogsbruk ger lägre produktion. Om det handlar om 15, 20 eller så mycket som 40 procent är inte det viktigaste. Men helt klart innebär en övergång från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk att nettointäkterna bli lägre och att vår konkurrenskraft minskar i samma utsträckning. Detta vill inte jag vara med och bidra till.

Avslutningsvis något tänkvärt. Råkade hamna på Naturskyddsföreningens webbplats där de har frågor och svar om föreningens skogspolitik. En fråga lyder:

Är det dyrt att driva skogsbruket på det sätt som Naturskyddsföreningen förespråkar?

Hela svaret lyder:

”Det är viktigt att komma ihåg att det även finns en samhällskostnad för det skogsbruk vi har i dag. Ett naturvårdsanpassat skogsbruk kan gynna många andra värden, som i sin tur ger indirekta ekonomiska vinster. En vacker stig, ett trattkantarellställe och en behaglig miljö som möjliggör friluftsliv och turism måste också värdesättas. Det finns också forskning som visar att människor blir både friskare och gladare av natur. Dessutom kan inte värden som skogens växt- och djurliv värderas i pengar. Det gäller även andra värden i naturen.

Skogsägare har ett ansvar att ta tillvara på skogarna och att förebygga och åtgärda den negativa miljöpåverkan som bruket eventuellt kan leda till. Det finns i dag ett stort behov av miljöåtgärder, inte minst ett stort behov att återställa livsmiljöer och andra kvaliteter som gått förlorade i skogslandskapet. Det är rimligt att skogsägarna får bära en del de kostnaderna för restaurering och avsättning för naturvårdsändamål. Det är också rimligt att staten står för en betydande del genom ersättningar till markägare vid till exempel reservatsbildning. Därför arbetar vi för att anslagen till sådana ersättningar ska öka så att markägarna snabbare och enklare kan få ersättning. Många markägare får i dag vänta oacceptabelt länge på att få ersättning på grund av att anslagen är för små. Kort sagt: det är ett delat ansvar mellan det offentliga (även kommuner bidrar till reservatsbildning) och skogsnäringen att över tid säkra skogens alla värden. ”

Är det svar på frågan om det är dyrt att driva skogsbruket på det sätt som Naturskyddsföreningen förespråkar?

I senare avsnitt borrar jag vidare i matchen mellan trakthyggesbruk och hyggesfritt, ska bland annat ta upp miljö, klimat, friluftsliv och trädslag.

Se vad några få älgar kan orsaka

Under vintern är tall huvudfödan för älgen, men även under sommaren kan bete på tallar vara allvarligt. En vuxen älg mumsar i sig 20-30 kilo foder varje dygn och 8-10 kilo på vintern.

Älgskador kostar skogsägarna sammanlagt kring 500 miljoner kronor. Skogsforskare menar att älgstammen borde minskas med 40 procent för att samhället inte ska förlora på älgen.

Filmen nedan visar vad några få älgar kan orsaka för en skogsägare.

Skogsdebatten har äntligen vänt

Den som är intresserad av skogsbruk har inte kunnat undgå den högljudda konflikten inom skogen. Den handlar om i korthet om att skogsägare känner sig motarbetade av myndigheter och ytterst av regeringen. Konflikten trappades upp i och med att miljöpartiet fick plats i regeringen. I sak har det bland annat handlat om tvingande avsättningar till naturreservat och att skogsägare förbjuds avverka sin skog utan ersättning. Men även utvidgningen av strandskyddet och ivrande för hyggesfria skogsbruksmetoder har bidragit till ilskan.

Var skogens främsta myndighet – Skogsstyrelsen – stått i denna konflikt har varit tydligt för den som läst myndighetens tidning Skogseko. Sida upp och ned, år ut och år in, har handlat om hotade arter, naturreservat, miljöhänsyn och biotopskydd. Knappt en artikel har berört hur vi ska bedriva ett långsiktigt och konkurrenskraftigt skogsbruk. Såg att någon mycket träffande kallade tidningen för en ”myndighetsfinansierad miljötrumpet”.

När jag började intressera mig för skogen var jag först försiktigt positiv till Skogsstyrelsen. I dag är jag det inte. Milt uttryckt.

Detta gäller även sedan myndigheten i november förra året i samverkan med skogsnäringen, forskare och miljörörelsen plötsligt presenterade en rad förslag för hur produktionen i skogen kan öka. Uppenbarligen börjar generaldirektör Herman Sundqvist få kalla fötter när han inser att vinden har vänt.

Det kan vi till stor del tacka den förre utredaren av skogsvårdslagen Charlotta Riberdahl för. I Almedalen 2016 tog hon bladet från munnen och ifrågasatte om man verkligen kan tillåta privat ägande av en så viktig naturresurs som skogen. Även om hennes inspel i skogsdebatten blev kortvarigt – hon sparkades efter en vecka – så satte hon fingret på vad skogskonflikten ytterst handlar om, nämligen äganderätten.

Och när det blev tydligt vad miljörörelsen ser som den bästa lösningen – ett förstatligande av den svenska skogen – så har debatten vänt. Säkert bidrog också Miljöpartiets svaga valresultat. Det tackar vi för.

Gallrar gran i åkerplaneringen

Har börjat gallra i en granplantering på drygt två hektar. Beståndet ska enligt nya planen vara 30 år. Skiftet gallrades för 6-7 år sedan med maskin, vilket i princip innebar att körvägar togs upp – lite väl breda om ni frågar mig.

Det växter bra här (G30) och tanken är att vi gör en ordentlig gallring nu. Sedan får beståndet stå 20 år och då tar vi ner rubbet. Någon som vet om det låter klokt?

När det gäller gallringen så går det inte särskilt snabbt. Med motorsåg, fyrhjuling och ovan skogshuggare lär det ta en stund. Men jag kan lugnt hoppa över gymmet de dagar jag är i skogen.

Här är en kort film för den intresserade: