Trakthyggesbruk vs hyggesfritt, del 1

Få har väl kunnat missa fighten som pågår inom skogsnäringen. Vad är bäst – att bruka skogen med eller utan hyggen?

Debatten har stundtals varit livlig och ibland hätsk där fakta blandas med gissningar och önsketänkande.

Förenklat kan man säga att i debatten framställs det moderna som något dåligt och illasinnat – stora maskiner som vräker ner skogen och förstör marken. Till skillnad mot det genuina – äldre tiders skogsbruk, när man hugger för hand och kör ut med häst. (Den som använder häst i skogen är dagens hjälte som lyfts fram och hyllas i artikel efter artikel.)

Min inställning är ganska krass. Merparten av våra skogliga produkter går på export. Faktum är att svensk skogsindustri är världens näst största exportör av skogsprodukter. Skogsindustrin ger direkt arbete åt 70 000 svenskar. I flera län svarar skogsindustrin för 20 procent eller mer av industrisysselsättningen. Ska Sverige behålla denna viktiga näring måste vi vara konkurrenskraftiga.

Vad jag förstår är forskarna numera tämligen ense om att hyggesfritt skogsbruk ger lägre produktion. Om det handlar om 15, 20 eller så mycket som 40 procent är inte det viktigaste. Men helt klart innebär en övergång från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk att nettointäkterna bli lägre och att vår konkurrenskraft minskar i samma utsträckning. Detta vill inte jag vara med och bidra till.

Avslutningsvis något tänkvärt. Råkade hamna på Naturskyddsföreningens webbplats där de har frågor och svar om föreningens skogspolitik. En fråga lyder:

Är det dyrt att driva skogsbruket på det sätt som Naturskyddsföreningen förespråkar?

Hela svaret lyder:

”Det är viktigt att komma ihåg att det även finns en samhällskostnad för det skogsbruk vi har i dag. Ett naturvårdsanpassat skogsbruk kan gynna många andra värden, som i sin tur ger indirekta ekonomiska vinster. En vacker stig, ett trattkantarellställe och en behaglig miljö som möjliggör friluftsliv och turism måste också värdesättas. Det finns också forskning som visar att människor blir både friskare och gladare av natur. Dessutom kan inte värden som skogens växt- och djurliv värderas i pengar. Det gäller även andra värden i naturen.

Skogsägare har ett ansvar att ta tillvara på skogarna och att förebygga och åtgärda den negativa miljöpåverkan som bruket eventuellt kan leda till. Det finns i dag ett stort behov av miljöåtgärder, inte minst ett stort behov att återställa livsmiljöer och andra kvaliteter som gått förlorade i skogslandskapet. Det är rimligt att skogsägarna får bära en del de kostnaderna för restaurering och avsättning för naturvårdsändamål. Det är också rimligt att staten står för en betydande del genom ersättningar till markägare vid till exempel reservatsbildning. Därför arbetar vi för att anslagen till sådana ersättningar ska öka så att markägarna snabbare och enklare kan få ersättning. Många markägare får i dag vänta oacceptabelt länge på att få ersättning på grund av att anslagen är för små. Kort sagt: det är ett delat ansvar mellan det offentliga (även kommuner bidrar till reservatsbildning) och skogsnäringen att över tid säkra skogens alla värden. ”

Är det svar på frågan om det är dyrt att driva skogsbruket på det sätt som Naturskyddsföreningen förespråkar?

I senare avsnitt borrar jag vidare i matchen mellan trakthyggesbruk och hyggesfritt, ska bland annat ta upp miljö, klimat, friluftsliv och trädslag.

Skogsdebatten har äntligen vänt

Den som är intresserad av skogsbruk har inte kunnat undgå den högljudda konflikten inom skogen. Den handlar om i korthet om att skogsägare känner sig motarbetade av myndigheter och ytterst av regeringen. Konflikten trappades upp i och med att miljöpartiet fick plats i regeringen. I sak har det bland annat handlat om tvingande avsättningar till naturreservat och att skogsägare förbjuds avverka sin skog utan ersättning. Men även utvidgningen av strandskyddet och ivrande för hyggesfria skogsbruksmetoder har bidragit till ilskan.

Var skogens främsta myndighet – Skogsstyrelsen – stått i denna konflikt har varit tydligt för den som läst myndighetens tidning Skogseko. Sida upp och ned, år ut och år in, har handlat om hotade arter, naturreservat, miljöhänsyn och biotopskydd. Knappt en artikel har berört hur vi ska bedriva ett långsiktigt och konkurrenskraftigt skogsbruk. Såg att någon mycket träffande kallade tidningen för en ”myndighetsfinansierad miljötrumpet”.

När jag började intressera mig för skogen var jag först försiktigt positiv till Skogsstyrelsen. I dag är jag det inte. Milt uttryckt.

Detta gäller även sedan myndigheten i november förra året i samverkan med skogsnäringen, forskare och miljörörelsen plötsligt presenterade en rad förslag för hur produktionen i skogen kan öka. Uppenbarligen börjar generaldirektör Herman Sundqvist få kalla fötter när han inser att vinden har vänt.

Det kan vi till stor del tacka den förre utredaren av skogsvårdslagen Charlotta Riberdahl för. I Almedalen 2016 tog hon bladet från munnen och ifrågasatte om man verkligen kan tillåta privat ägande av en så viktig naturresurs som skogen. Även om hennes inspel i skogsdebatten blev kortvarigt – hon sparkades efter en vecka – så satte hon fingret på vad skogskonflikten ytterst handlar om, nämligen äganderätten.

Och när det blev tydligt vad miljörörelsen ser som den bästa lösningen – ett förstatligande av den svenska skogen – så har debatten vänt. Säkert bidrog också Miljöpartiets svaga valresultat. Det tackar vi för.

Hur sortera barkborreskadat virke?

I samband med att jag hugger barkborreskadat virke infinner sig frågan: Är allt bränsleved eller kan något bli massaved?

Skillnaden är runt en hundring per kubik och är därför ganska intressant.

Kan inte påstå att jag blir särskilt klok när jag försöker läsa mig till skillnaden på nätet.

På ett forum skriver s k skogskunniga att barken ska vara hel runt trädet för att näringstransporten ska fungera.

Samtidigt skriver Biometria, som är den nya organisationen för virkesmätning:

”Massavedsstock ska vara tillredd av levande stamdel. En stamdel betraktas som levande om det förekommer näringstransport i mer än 50 % av stamtvärsnittets omkrets.”

OK, virket är friskt om barken på mer än halva omkretsen sitter kvar.

Hittar sedan att Södra har ett särskilt massasortiment för storm- och barkborreskadad massaved kallat 1 600 där kraven är betydligt lägre. Exempelvis får virket vara helt torrt. Kolla filmen här: https://www.sodra.com/sv/skog/nyheter-och-aktiviteter/nyheter/2018/alla-vo/sa-sorterar-du-granbarkborreskadat-virke/

Förvirringen växer, vill jag lova.

Här är några bilder på rotstockar jag högg härom veckan. Har du som läser detta någon synpunkt på vad som är bränsle och vad som eventuellt är massa?

Bild 1 Massa eller bränsle?
Bild 2 Massa eller bränsle?
Bild 3 Massa eller bränsle?
Bild 4 Massa eller bränsle?
Bild 5 Massa eller bränsle?
Bild 6 Massa eller bränsle?